"Gengången" av Ingelin Angerborn

“Har du hittat nåt?”

Ellinor suckade och skulle just säga nej, när hon fick syn på något som blänkte i ljuset från bodens enda fönster. Hon kunde inte riktigt se vad det var, eftersom det var nerstoppat i en gammal pottan, men det glimmade vackert.

Ellinor brukar bo hos mormor under en vecka medan hennes föräldrar är på semester, och då brukar hon och mormor hitta på roliga saker att göra tillsammans. En dag åker de ut på landsvägarna för att gå på olika loppisar när Ellinor hittar ett vackert, gammalt smyckeskrin. Men det finns ingen prislapp på den. “Det är gratis... för rätt person,” säger ägaren. Ellinor kan inte göra mycket mer än att tacka och ta emot. Men efter ett tag är hon inte längre så säker på om hon faktiskt vill ha skrinet. För när hon tittat in i speglarna som pryder insidan av skrinet bakom den lilla ballerinan, börjar hon se i syne. Och innan hon vet ordet av känns det hon ser allt mer verkligt. 

Har Ellinor blivit galen, eller kan hon se skymtar av en annan värld?

I Gengången av Ingelin Angerborn får vi följa med Ellinor när hon försöker besvara frågan. Till en början verkar det mest troligt att hon är galen, eller kanske bara lättpåverkad av det hon ser och hör runt omkring sig - för hon har ju läst en riktigt läskig bok på sista tiden. Men ju längre veckan går desto säkrare är hon på att allt hon ser är på riktigt. Finns det en andledning till att just hon är med om allt det här? Och om det är fallet, hur ska hon då få det att sluta?